25 maj, 2006

Rådjurshorn och andra fynd



Igår när vi var ute och gick hittade vi ett älgkadaver. Det var bara skelettet och lite päls kvar av den. Resten var borta. Vi ser älgben som möljigt slöjdmaterial, men eftersom vi inte hade någonting att bära med oss ett helt älgskelett i, så fick det mesta ligga kvar utom ett ben som Tira gladeligen bar genom skogen. Så småningom kommer vi nog att gå tillbaka dit och hämta det material vi behöver.



Bara några meter efter älgkadavret hittade vi ett rådjurshorn och inte långt efter det hittade vi också en liten fjäder från en rovfågel, kanske ormvråk. Dessa fynd slank givetvis ner i fickan.

Det är inte så ofta man hittar fjädrar från rovfåglar men idag hittade vi faktiskt en till likadan som igår fast mycket större. Jättekul!

24 maj, 2006

Lite bilder på vilda djur från vår resa till sjön Båven



Vi hann inte mer än komma till området söder om Båven innan vi fick syn på den första hjorden med dovhjort. Sedan såg vi åtskilliga fler hjordar men alla var väldigt långt bort så någon bra bild fick vi aldrig. En hjord var faktiskt i närheten av en grusväg men där fick inga obehöriga köra så vi vågade oss inte dit.



Här är en tofsvipa som gick alldeles i närheten av vägen, men zoomen på kameran klarade inte av en bättre bild än så här. Tyvärr var det också en stängseltråd i vägen men bättre med en sunkig bild än ingen alls.



Vi såg ganska många tranor under vår resa och det här är en av dem.





Gäss fanns det också gott om där. På den översta bilden syns en kanadagås och på den undre syns ett gäng grågäss som är på väg bort från bilen som de tydligen tyckte verkade misstänkt farlig eftersom den stannade.



På väg ut från området fick vi syn på den här råbocken som vi först trodde var uppstoppad och som någon ställt ut på åkern. Efter en god stund såg vi att den faktiskt vred på huvudet och slutligen sprang den iväg mot skogen, så det var i högsta grad en levande råbock. Kvalite´n på bilden är allt annat än upphetsande, men man gör så gott man kan med den utrustning man har.



Sedan körde vi in på en annan väg och där kryllade det av fasaner. Den här fasantuppen fastnade i kameran innan den försvann i gräset.



På kvällen stannade vi vid den här lilla pölen som sträckte sig genom området. Vi såg att ett gäng dovhjortar var nere vid vattnet på kvällen men det var för mörkt för att vi skulle kunna fota och filma.



Den andra dagen såg vi det här rådjuret som troligen också hade ett litet kid liggandes i gräset bredvid, men det kunde vi förstås inte se.

De här bilderna är faktiskt det bästa vi lyckades åstadkomma under resan. Vi önskar oss naturligtvis bättre utrustning men budgeten är rätt begränsad så tillsvidare får vi nöja oss med det vi har. En önskelista till jultomten kommer nog att innehålla teleskop med med stativ och tillhörande okular och adapter för digiscoping, en superproffsig videokamera, extern blixt och extern hårddisk. (Hoppas jultomten ser det här... Vi lovar att vara snälla...)

23 maj, 2006

På spaning efter dovhjort vid sjön Båven.

Nu har vi varit ute i buskarna igen i två dagar och spanat på dovhjort som det finns ganska gott om söder om sjön Båven i Södermanland. Vi hade en förhoppning om att kunna fotografera dem på ganska nära håll, men de höll sig långt från vägarna nära skogsbrynen på andra sidan ängarna utom skotthåll för våra foto- och videokameror. Att smyga på dem var knappast tänkbart. Eftersom Tira (hunden) var med så kunde vi inte heller övernatta vid dessa åtråvärda skogsbryn så att vi kunde få chansen att se dem på morgonen. Det blev alltså övernattning i bilen på en liten skogsväg i närheten av fälten där de höll till. På kvällen vid ca halv elvatiden gjorde vi en liten promenad, utan hunden, för att kolla området. Några hundra meter bort fanns en liten sjö och vi hann precis få se några dovhjortar som just druckit vatten och var på väg bort. De hade inte bråttom precis men det var för mörkt för att vi skulle kunna ta några bilder. På morgonen var de borta.

Trots att vi med våra usla kameror inte lyckades få några bra bilder på varken dovhjortar eller annat så fick vi ändå se en hel del. Förutom dovhjortarna fick vi se två rådjur, en kronhjort, fiskgjuse, ormvråk, tofsvipa, massor av gäss av olika sorter, nattskärra, ringduvor, knipor, en gigantisk häger, tranor, fasaner plus en del annat. Bilder från vår utflykt kommer senare.

Trots en lyckad resa önskar vi dock att vi skulle ha haft mer tid, bättre väder och bättre kamerautrustning...

Att fotografera vilda djur är ingen lätt konst

För det första måste man ha rätt utrustning och för det andra behöver man få till de bra lägena att ta foton. Den fotokamera vi har är en Canon Powershot G3 som förvisso är en riktigt bra kamera som tar skarpa bilder, har klockren zoom och massor av inställningsmöjligheter men den har några nackdelar också. Autofokusen är rätt slö och den optiska zoomen är på bara 4x (men går att utöka till 8 ggr med extra teleobjektiv). Uuh..uselt. Den har förvisso ytterligare digital zoom på 10 ggr (4+10=14x) men med digital zoom blir ju kvaliteten på bilderna alltid sämre. Med så usel zoom är det i princip omöjligt att få bra bilder även om man kan komma djuren riktigt nära, vilket vi gjort åtskilliga gånger. Ska man ha bra bilder med dålig zoom måste man nog utöva ålning medhelst hasning under buskage i ca tre timmar.

17 maj, 2006

Växter och föremål vid övergivna torp och stugor

Ibland när vi är ute och går vi hittar rester av gamla bosättningar och det är intressant att se vilka växter som finns kvar där. Om man hittar rönn där, har det troligen bott personer av finsk börd vid torpet. Ask kan också hittas och den har använts för hamling så att djuren fått foder. Syren är också ganska vanligt förekommande. Dessutom kan man hitta gräslök, påskliljor, tibast och äppelträd. Det är intressant att studera husgrunderna för att få sig en bild av hur det kan ha sett ut på platsen då det bodde folk där. Man ser också i landskapet hur vägarna har varit dragna. Platserna är ofta väl valda i ett sydligt läge. Tecknen på åkerbruk är tydliga men skogen har ofta börjat tränga sig på igen. Husgrunderna sprängs sönder av träd som växer upp. När man ser resterna av bosättningen funderar man ofta på hur slitigt det måste ha varit för dem som bodde där. Vi hittar också ofta rester av föremål som lagts på en plats som använts som sophög t.ex. flaskor, burkar, hinkar, skor, smidesföremål och annat. Av dessa föremål kan man på ett ungefär avgöra när platsen varit bebodd. Man kan se var boningshuset har stått, var jordkällaren har varit, var uthuset har varit och var den s.k. soptippen har varit.



12 maj, 2006

Människan är inte den enda som skräpar ner!

När man går i det civiliserade samhället ser man alltid att det ligger skräp lite här och där. Det är lätt att tro att det bara är slarviga nonchalanta mäniskor som slänger skräpet på marken bara för att de inte orkar gå till en soptunna. Ibland är det kanske så men inte alltid! De skyldiga kan även hittas inom fågelsläktet. Kråkor, kajor och skator betraktar soptunnorna som ett matbord, fritt att plocka från. Där finns ju allehanda godsaker som folk slänger ifrån sig, men för att komma åt det behöver de ju först plocka bort sånt som ligger vägen, så det är ju inte helt ovanligt att se någon av ovanstående fåglar sitta och tömma soptunnorna på sitt innehåll. Ett lock på soptunnorna som man öppnar genom att trampa på en pedal vore kanske inte så dumt... fast då får ju fåglarna mindre mat...hm...

Kategorier: ,

11 maj, 2006

Kopparorm - ödla eller orm?


En kopparorm (eller ormslå som den också kallas) är faktiskt ingen riktig orm, trots att den ser ut som en sådan. Kopparormen är en ödla utan ben men om man tittar noga på den kan man se antydan till ben. Den kan bli uppemot en halv meter lång. Nästan två tredjedelar av kopparormen består av svansen! Honan och ungarna har en svart smal rand på ryggen vilket hanen saknar. Den finns i hela landet utom i nordligaste inlandet. En kopparorm är en fredlig typ som äter daggmaskar, insekter och sniglar. Den är fridlyst men man får ta upp den (aldrig i svansen!) för att ta sig en närmare titt.

09 maj, 2006

Brännässlan - en mångsidig nyttoväxt

Nu spirar det lite överallt i naturen och en växt som också kommit igång är brännässlan. Säkert har väl alla någon gång fått närkontakt med brännässlans brännhår som svider bra i skinnet, så växten behöver väl ingen närmare presentation. Brännässlan växer lite överallt, men ett idiotsäkert ställe att hitta den på är runt gödselstackar. Nässlan kryllar av vitaminer och mineraler så den är rena hälsomaten. Späda nässlor passar utmärkt att göra nässelsoppa av. Man kan använda ett recept för spenatsoppa och byta ut spenaten mot nässlor. Kokta ägghalvor är gott att ha i. Om man vill förvara nässlor över vintern kan de torkas och förvaras i burkar eller papperspåsar. Det går också bra att förvälla nässlorna och frysa in dem. Torkade nässlor kan pulvriseras och strös över musli, läggas i brödbak, potatismos, soppa m.m. Man kan också äta nässlorna råa på mackor eller råkostfat om man först vevar dem genom en persiljekvarn eller kör dem i en mixer.

Förutom att nässlan är god och nyttig att äta, kan man faktiskt också göra textilier av den! Nässlorna skördas på sensommaren och bereds ungefär som spånadslin. Fibrerna som utvinns kan sedan spinnas till tråd.

I trädgårdar betraktas brännässlan oftast som ogräs, men den kan göra nytta där också. Om man fyller en balja med nässlor, häller på vatten och låter stå ett par dagar, får man nässelvatten. Det kan sedan spädas tio gånger och användas till att vattna med i trädgården. Det är mycket stärkande för växterna.

Nässlan är också foderväxt för flera olika sorters fjärilslarver.

Kategorier: , , ,

08 maj, 2006

Fridlysta växter och djur

I sverige finns det ca 300 fridlysta växter och djur. Det innebär att man inte får plocka, fånga, döda eller på annat sätt skada arten. Oftast får man inte heller ta bort eller skada artens frön, ägg, rom eller bon. Ibland kan en art bara vara fridlyst i delar av landet. Länsstyrelserna har information om vilka fridlysningsbestämmelser som gäller i länen. Det kan också finnas undantag för vissa arter. För fridlysta växter kan det t.ex. vara att man får plocka en bukett till sig själv, men inte till försäljning. Anledningarna till fridlysning varierar, men vanligen är det p.g.a av att arten är sällsynt eller för att den är attraktiv för insamling vilket därmed hotar dess överlevnad. Naturvårdsverket har mer information om fridlysning samt listor över vilka arter som är fridlysta.

Kategorier: , ,

07 maj, 2006

Het dag med grodsymfoni

Vilken varm dag det blev idag! Man tycker att det inte var länge sedan man klafsade omkring i snöglopp. Den här värmen syns på växtligheten också. Björkarna har blivit betydligt grönare på bara några timmar.

Idag har vi tagit en promenad runt "vår" sjö. Vid en grund liten vik med mycket vass höll grodorna en kväksymfoni. Vi såg att även en del gäddor höll till där. Man fick lust att ta dit kanoten för att ta sig en närmare titt, men det får nog bli någon annan gång.

Kategorier: , ,

Spår av grävling


Igår när vi var ute hittade vi ett jättefint spår av en grävling. Avtrycket hade gjorts i fuktig lera så det var mycket tydligt. Det kunde vi naturligtvis inte låta bli att ta ett kort på.

Kategori:

06 maj, 2006

Ett morgonäventyr


Igår kväll bestämde vi oss för ett nytt försök med att försöka se tjädrarna spela. Eftersom det är lite bökigt att skaffa hundvakt med kort varsel bestämde vi oss för att gå upp tidigt för att vara där innan tjädrarna började spela. Vi klev upp vi 3-tiden, åt en snabb frukost, rastade hunden och sen åkte vi iväg. När vi klev ur bilen hörde vi att några orrar redan hade börjat spela en bit bort. Eftersom det var tjädrarna som var vårt mål, struntade vi i dem och smög iväg längre inåt skogen. Vi stannade med jämna mellanrum för att lyssna om vi kunde höra dem. Vi hörde ingenting så i utkanten av vårt tjäderberg, stannade vi och smög in under några granar för att vänta. Tiden gick men tjädrarna lyste med sin frånvaro. Ljuden från tjädrarna hörs inte lika långt som orrarnas ljud så tillslut beslöt vi oss för att smyga iväg för att lyssna efter dem. Vi hörde inte det minsta kluck så tillslut slutade vi smyga och klev upp på berget för att kolla läget. Där hittade vi massor av ny tjäderspillning. På ett ställe låg mossan på berget tydligt i oordning så där har de uppenbarligen spelat. Dessutom hittade vi sex stycken fjädrar. De låg utspridda över ett kvadratmeterstort område och samtliga var vingpennor. Sannolikt kommer de från tjäderhönan. De har nog ryckts bort då hon blivit betäckt. En ny generation tjädrar på gång alltså!

Trots att vi inte fick se några tjädrar den här gången heller så var det en mycket skön morgon och de funna fjädrarna var ett riktigt fint fynd!

Kategorier: ,

05 maj, 2006

Att identifiera vilda växter

Det är kul att kunna identifiera vilda växter som man inte har sett förut och då är en bra svensk flora (i bokform) guld värd. Med tanke på att en del växter är skyddade av fridlysningsbestämmelser är det alltid bäst att ta med floran till växten och inte tvärtom. Av de fyra floror vi har så är det Bonniers flora i färg som helt klart är den bästa. För att snabbt kunna hitta rätt i boken finns det tydliga bestämningsnycklar att titta på så man vet var man ska leta i boken. Dessutom är bilderna och texten mycket bra. Tyvärr gavs sista upplagan ut 1993 så det är begagnatmarknaden som gäller om man vill få tag i den. Man kan leta efter den på Myrorna, Tradera, Blocket eller olika antikvariat. Om du inte hittar floran på ovanstående ställen, så finns det andra floror på Bokus, men vi saknar erfarenhet av dem så vi kan inte rekommendera någon särskild.

Kategorier: ,

04 maj, 2006

Det vackra rådjurets andra sida

Visst är rådjur vackra och graciösa och man kan lätt tro att det är små veka varelser som skyggt smyger omkring i skogen, men de är faktiskt tuffare än så. Förutom att det ofta går in i folks trädgårdar och äter det de kommer åt, så kan ett rådjur faktiskt, tro´t eller ej, gå till attack om det är på det humöret, (men troligen kommer den då bara att springa förbi dig för att skrämmas.) Den kan t.o.m. ”attackera” en hund, vilket en av våra grannar fått erfara.

När man ser på ett rådjur så föreställer man sig lätt att det också har ett vackert läte, men rådjurets läte är allt annat än vackert. Det ljud som kommer ur rådjuret är ett hemskt bröl. Inget att njuta av precis…

Kategorier: ,

03 maj, 2006

Intressanta växter som blommar nu i maj


Två intressanta vilda växter som blommar just nu är tibast och vätteros. Man hajjar till när man ser dem eftersom båda har en fin rosa färg och för att de blommar då det mesta i naturen inte riktigt har kommit igång än. Tibasten är en buske och de rosa blommorna som är mycket väldoftande, sitter på de nakna kvistarna. Den odlas ibland i trädgårdar. På hösten får tibasten röda bär och hela växten är giftig.


Vätterosen är en lustig liten växt som dyker upp bland fjolårslöven nu i maj. Den saknar klorofyll och parasiterar på lövträd, mest hassel.

Kategori:

Blåsippa – vårblomman med variation


Visst känner väl alla till hur en blåsippa ser ut, men har du tänkt på hur variationsrik den kan vara? Ibland är den väldigt ljust blå och ibland väldigt mörkt blå. Det är inte heller ovanligt att den ibland är rosa eller lila. Dessutom finns det en del variationer på antalet kronblad och på deras form. Ibland är kronbladen ganska runda och ibland mer avlånga.

Kategori:

02 maj, 2006

Spår av djur i skogen

Vi går mycket i skogen och ser alltid spår av djur men det behöver inte nödvändigtvis vara spår av tassar eller klövar. Tittar man efter ser man mer än så. Det kan t.ex. vara en slingrande stig nerifrån en sjö upp mot ett berg och ner på andra sidan. Då kan man förmoda att det är en stig som grävlingen har trampat upp. Om man tittar efter noga på marken kan man också se var grävlingen har bökat för att hitta mat. Ser man att en mindre tall är avbruten är det sannolikt att en älgtjur har fejat sina horn där. Är barken på mindre träd avskavd så är det råbocken (rådjurshannen) som har fejat sina horn där. Man kan också se vilka djur som har ätit var genom att studera hur hasselnötter, kottar och kvistar är ätna. Ju mer man lär sig om djurens spår, desto roligare blir det att vistas i skog och mark. Har man ingen person att lära sig av kan man ju alltid läsa en bok om djurspår.

Kategorier: ,